Efter dagens fruktansvärda händelse i vår huvudstad känns det kanske fel att läsa om triviala saker såsom trädgårdspyssel, plattsättningar och hönstokerier..   Men å andra sidan är det just efter händelser som den i Stockholm som man förstår hur oerhört viktigt det är att leva och njuta av livet varje stund vi har. Kanske inte leva som om varje stund vore den sista, för det vore nästan som att vänta på, eller mer förvänta sig att något ont kommer att ske. Att faror lurar bakom varje hörn.. Och, det kanske känns så just nu, denna dagen.. Att världen är en farlig plats. Men så kändes det inte för en liten tid sedan.

I somras for jag och mellanbarnet iväg ensamma till Gotland för att där förverkliga hans dröm; Att leva vildmarksliv under en knapp vecka, bara han och jag. Vi hyrde en bil och campade under bar himmel, hängande i sovmattar mellan två trädstammar. En liten stund av total frihet och ett fantastiskt minne för livet var det bästa jag kunde skänka mitt barn. 

Minnet av Gotland känns fortfarande lika ljust..Iallafall för mig som hunnit samla på mig ett halvt liv med goda minnen. För mig som lärt mig sortera det goda från det onda. Men kommer världen någonsin kännas fri och trygg igen, för ett barn, som min son?

Frid över dem som idag befann sig vid fel hörn.