Igår besökte 3 generationer; jag, mamsen och dotra,  det stora blå/gula varuhuset Gekås i Ullared.. Med nära 38 grader i feber i kroppen (Tack lilla dotter) var jag nöjd över att det just denna dag var ganska lugnt därinne. 

Shoppinghysterin var heller inte så stor hos mig, då det främst var höns, kycklingar, fjädrar och påskägg överallt. Sådant har jag dagligen omkring mig hemma på Tallbo.

Gekås bygger återigen ut sin affärsyta varför sprängningsarbete pågick. Strax före klockan 12 sköt man av en sådan laddning att hela golvet gungade! (Jag är skotträdd!). Men vad som sedan följde var mäktigt! Sverige hedrade offren för attentatet i Stockholm med en tyst minut. Allting stannade av inne i butiken. Tystnaden gick nästan att ta på. Min hals, som redan var svullen av förkylningsvirus, blev tjock. Tagen av dels den enorma kraft av dynamit som just brunnit av, och som på något vis blev en symbol i sammanhanget för det meningslösa våldet, tagen av stunden.. Tystnaden kan vara så mäktig.