Mmm, fast nääee! Om detta tycker jag inte! Sonen sitter med katten Bitis i knät nere i gymmet. -Varifrån kommer alla myror som kryper på golvet? -Tja, de kryper väl in under dörren kan jag tro. 

Vi byggde gym i en del av det gamla stallet vi har på gården;  För, någon häst det ska vi då rakt inte ha! 

Jag hade heller inte tänkt mig något annat djur i stallet!

Sååå!! Varför har en hel flock med krypande myror släpat in massa bråte och staplat upp längs väggen!?

Inte okej! 

Inte bara skapar de en viss otrivsel där inne.. De kan ju förpassa mig, som träningssugen, tillbaka till den tid då jag var tvungen att löpa längs landsvägen igen. 

Myrbo inuti löpband = Ingen bra kombo! 

Så, hur mycket djurvän jag än är och under, främst den tidiga delen av, livet släpat hem/in diverse djur i varierande storlek.. Så måste dessa krabater ut ur huset! 

Andra djurvänner får ge mig onda ögat, men nu blir det myrmedel fram. För se, de rinner in underifrån dörren som ett animaliskt vattenfall! 

För övrigt;  OM någon nu ser mig med lite andra ögon än tidigare.. Natten till i dag stod jag och sambon och manuellt, med hinkar, och öste ur hönisarnas damm - på 250 litet plus. Därefter installerade vi reningsfilter och cirkulationspump. Nu har de en dricksfontän! 😉

   Bitis, dotterns älskade kille försvann. Sist någon i familjen såg honom var i måndags, kanske tisdags. Sedan dess inte ett spår. Han är den katten som man väl mest kan berakta som en riktig utekatt/landskatt då han trivs allra bäst med att gå och komma precis som han vill. Han väljer ofta att sova utomhus, om än på verandan i kattlåda. Det har hänt att han varit borta från hemmet något dygn. Men inte mer än så. På morgonen har han legat där i lådan och sömndrucket sträckt på sig för att gå in och äta lite mat.

Tre-fyra dygn utan en skymt av honom är med andra ord ovanligt länge. Oron tilltar ju mer och mer för varje dygn som går.

Dottern har varit ganska ovetande om detta då hon sover hos en vän några dagar, till följd av brorsans olycka och sjukhusvistelse samt lite lovdagar från skolan. 

Mellansonen och jag tryckte idag ut lappar som vi gick runt i byn och delade i varje brevlåda. Vi gick runt i skogen och längs landsvägen för att locka och spana efter honom. 

Kanske han ändå råkat komma ivägen för en bil? Hemska tanke.

På kvällen ringde en farbror bortifrån skogen och ville väl egentligen mest bara bekanta sig lite med lappskribenten. Han och frugan har åtta!!! katter. Man kan förstå att en försvunnen katt rör upp lite känslor hos sådana personer. Men någon Bitis hade de inte sett.

Så står jag där, klockan är midnatt och jag får bara en så stark känsla av att katten är nära. Min gubbe, som är ute för att stänga om hönsen, öppnar dörren just då jag är på väg ut på verandan för att locka på katten. - Älskling, han är hemma!

In kommer en smutsig, skygg och vaksam Bitis. Han är vrålhungrig och slänger sig över kokt kött som jag ger honom. Full med fästingar sitter han där i hyllan och slukar mat medans han morrande varnar de andra kissarna från att komma för nära hans mat.

Vi tror ju att han faktiskt varit instängd någonstans och att våra lappar i bygdens brevlådor ledde fram till att han kom loss. Nu får han vara inomhus under morgondagen så vi får skänka honom lite trygghet och en sjuhelsikes massa kärlek!   Älskade kisse!

Tack och lov att jag väntat med att berätta för dottern att hennes katt fortfarande inte kommit hem. Jag har inte ens velat ringa till henne sedan hon var hemma i onsdags eftersom jag vetat vad hon skulle fråga och mitt svar hade bara skrämt upp henne och fått henne att inte njuta av att sova över hos vänner någon mer gång i sitt liv. 

God natt

Ja nu får man se sig för vart man sätter fötterna. Chorizo ligger inte kvar där mamma Fluff lagt honom. Å andra sidan ligger inte Fluff kvar där Chorizo tycker att hon ska vara heller. Ynkligt pipande kravlar han sig ur boet på jakt efter lite tutte. Det är lite "Bambi på hal is" över det hela. Fyra tassar är allt annat än en barnlek att bemästra. Tekniken just nu är att kravla iväg med bägge framben. Därefter finns en slags förhoppning om att de två benen där bak liksom ska följa med.. DET gör dem inte! Liten rund och trind Chorizokorv liknar mer en platt salami där på golvet.. Som ju är ack så halt! 

Å man ska ju inte skratta. Men söthetsdöden är nära förstående! 

Ett par kliv ut från huset finner vi 14 små kycklingar på ca 1 mån som trippar runt inne i sin egna lilla boning. Även där får man titta noga, för just nu är gräsmattan där inne högre än en kyckling. Möjligtvis om de sträcker på sina små halsar kan man se dem på lite avstånd. Hihi 

Vi har några nya ägg i kläckaren.. Inte hade vi kunnat räkna med att första kullen vi kläckte fram skulle bestå till 60% av tuppar!! Istället för en massa ägg har vi en symfoni av Kuckelikuuuuu! 

Det råder dock stor osäkerhet på hur pass många hönor som, så att säga, fått påhälsning "där bak" av tupp. Vår äggleverantör på den fronten har minskat sitt tuppbestånd och har nu bara en endaste tupp till 20-talet brudar. 

Spännande nu i veckoslutet att lysa äggen för att få svar. 

Å idag var jag med egna yngsta "människobebis" och besökte högstadieskolan hon ska börja på i augusti. Tänk vad fort de små växer upp! 

Snart nog kravlar de Alla ur boet, har ägglossning, rusande hormoner och  man skriker Kuckeliluuu åt allt liksom för att stanna tiden lite. 

  Jag tillhör de där typerna som roas av felstavning, särskrivning, fel skylt på fel plats osv. Ibland är det bara kul och ibland känns det lite elakt det man kan finna. 

Idag var sonen och jag på sjukhuset igen..

Kan ni upptäcka vad som är tokigt i detta?! Skylten i taket visar vilken avdelning vi är på. Bilden under är en aktivitet i väntrummet. 

Tjaa aa, en snabb blick runt om i väntrummet och åtminstone jag kunde kunde konstatera att den enda väntande person där inne som skulle kunna bidra till välgörenhet; Det var jag! 

Samtliga patienter satt med händer och armar i gipspaket! *he he*

Sonen har nu en hel sommar framför sig med läkning, träning och rehab. Armen är omgipsad och man har limmat plastskenor, krokar och gummiband från fingrar och på arm. Han ska varannan timme i 6 veckor dra och böja fingrar i gummiband för att på sikt bli som han var innan. Gipset? Det ska sitta 6 veckor! 

Ingen kul årstid för detta.. 

  Alltså, den här killen!! Jag är så stolt över honom! Så glad över att just jag är hans mamma! 

Igår skar han sig med sin nya fina Morakniv. Snittet tog tvärs över pekfingerknogen och så illa att böjsenan gick av. 

Idag kl 14:00 somnade han på operationsbordet. Han som vanligtvis alltid undviker att befinna sig i för honom okända miljöer, undviker att vara bland främmande människor.. Han hade nu på två dagar genomgått ett par timmar på akuten, fått massa nålstick, stelkrampsspruta, dropp med antibiotika, blivit sydd, gipsad.  Nästa dag stucken igen.. Och igen. Här låg han i sjukhusets ljusblå nattskjorta, iklädd lårlånga vita strumpor, grön pappersmössa på huvudet i ett stort ljust rum med människor, maskiner och slangar överallt. 

Hans mörka ögon släppte inte min blick förrän ögonlocken föll ihop.

Han såg så orolig och så liten ut, min stora lilla kille! Med tungt mammahjärta lämnade jag honom där inne i operationssalen.

3 timmars olidlig väntan följde för oss vuxna innan vi äntligen fick gå till  honom på uppvaket. Yrvaken, förvirrad, storögd, groggy låg han i ett hörn av rummet med huvudet lyft. En sköterska försökte få honom att sova lite till..

-Jag är rastlös, sluddrade han fram.. Varit "vaken" 5 minuter!

-Mår du illa eller nåt, frågade jag?

-Näe. Jag är sugen på dammsugare (punchrulle).

Nu är vi hemma några timmar på permission för lite sömn i egna sängar innan vi ska vara tillbaka på sjukhuset kl 7:30 i morgon bitti. 

Och Ja! Han har fått sin dammsugare!

  Så var det dags att inviga och fylla logen med 40-talet gäster. Kompisen Micke och jag slog ihop våra 40-årsdagar till ett 80-årskalas där vi bjöd på grillat och pastasallad bland annat. Så fantastiskt trevligt vi hade! Och fina presenter blev man bortskämd med oxå. Lite presentkort på en "Bonnabutik", biobiljetter att nyttja tillsammans med våra kändisbönder fr TV. *HiHi * Dubbeldejt! Det ser vi fram emot! Växter till såväl trädgård som baddamm.  Fler ägg att kläcka fram nya kycklingar från. Massa champagne och annat skoj. Tack alla! 

Och så var det det där med barn då..  Yngsta sonen som befann sig på någon annans landsställe satt fridfullt och täljde i en träbit..  som så många gånger förr. Tills träbiten tog slut och fingret tog vid! Akuten, avskuren sena.  Sydd. Hand och arm i gips. I morgon väntas operation hos handspecialist på US i Linköping. Älskade unge! Vad vore livet utan den procent av drama du för in i det!? 

På väg hem gick bilen de färdades i sönder och det blev även  aktuellt med en bilbärgning. Tur en av bärgningskillarna befann sig på vår fest, och just anlänt. Han erbjöd sig att "bärga" hem min son så fick hans kollega bärga bil. 

Nu.. Sova! Vänta på samtal de operation. 

Chorizo väger nu 296 g och blir mer och mer nöjd under längre och längre stunder. Mamma Fluff har nu fått lämna huset för en promenad i det fria under ett par tillfällen. Under den tiden är jag så gärna korvvakt, jag menar barnvakt.   

Här har vi video från dagens stund på tu man hand, bebis och jag,utan mamma Fluff. Den lille är ganska snuttig fortfarande.. Men utan mamma i närheten så går tassen lika bra.

Mamma Fluff hittades snart på jord-/lerhögarna intill vår tomt av dottern min. Hon bar in henne och se!..Då hade den lilla kattfröken plötsligt vuxit ett par centimeter över markytan! Det satt stora klumpar av lera under tassarna! Så innan hon fick ta trappan upp till sin bebiskorv blev det fotbad.

Alla som vet något om katter känner oxå till att de oftast inte är överdrivet förtjusta i att bada.. Inte ens fötterna. Så nu har såväl dottern som jag själv leriga fartränder över våra kläder. Samt att det är lera över hela handfatet, badrumsgolvet, hallgolvet och en bit av köksgolvet..   

På tal om att bada så hade jag i min tidigare ungdom en katt som hette Mulle. 

   Ja, här har vi honom. Han var verkligen inte en katt som alla andra! Mulle älskade att bada och plaska i vatten. Handfatet i badrummet var favoritplatsen för honom. Med kranen lite rinnande kunde han ligga där hur länge som helst. Tills jag hörde honom nysa lite, då var det dags att fiska upp honom och torka torr. Roligast var ju förstås när matte badade i karet! Då gick Mulle balansgång på kanten. Satte sig ner. Plaskade lätt med tassarna i vattnet, som för att känna temperaturen. Sedan gled han helt sonika ner i karet med mig. DET kan man ju tycka vad man vill om! Tokig var han i alla fall!

Mulle var dessutom väldigt smart! I den lilla sekelsifteslägenheten vi bodde i fanns bara en dörr (utöver ytterdörren), den in till badrummet. Mulle kunde få tokfnattsryck och bara löpa amok genom alla rum, med fara för sig själv och inte minst inredningen.   

Enda sättet att få stopp på 4 kg kattbulldoser var att placera honom inne i badrummet för en stund. Döm om min förvåning första gången det skedde och jag fann dörren låst från insidan när jag 5-10 minuter senre skulle släppa ut honom!

Mulle visade mig snart vad han kunde.. Varje morgon såg ju ungefär likadan ut. Jag menar, man kliver upp, går till badrummet osv osv. Mulle var ju alltid hack i häl med mig och kunde rutinen, om man säger så. Han vaknade med mig, sträckte på sig med mig, klev ur sängen samtidigt med mig, gick till badrummet... Hoppade upp på badkarskanten och slog med tassen på belysningen (när jag stängde dörren). Sedan satt han kvar där; tog ett tag med käkarna runt låskolven och vred den runt till dörren var låst. Tog sedan ett smidigt hopp ner till kattlådan medan jag satte mig på toastolen. När jag fällde ner locket hoppade han upp på det och över till handfatet - där tvättade jag mig samtidigt som katten låg under vattenstrålen och gjorde sitt.

En fantastisk herre!!   

Nu får vi vänta och se vad Chorizo är för någon liten personlighet.
 

I går tog vi en resa tur och retur till medeltiden och tillbaka igen. Ekenäs slott presenterade sitt 25:e riddarspel. I år var 4 nobla riddare inhyrda från Engelska kungliga riddarordern (nånting åt det hållet). Jösses vilken action och vilken show! Imponerade! 

Stora hästar som dundrade fram över arenan. Publikens ljubel! Tokiga gycklare! Modiga riddare som slogs så lansar och sköldar förvandlades till brasved. Woaw!

Men modigast var nog.. Jag! Mina barn blev snart uttråkade och försvann ut i den medeltida marknaden. Kvar satt Jag i publiken.. Och jag är rädd för hästar! Stora, enorma djur med ett kroppsspråk jag inte kan tyda. 

I slutet av förra året gjorde jag den skrämmande upptäckten att det stod en häst på min tomt! Lös! Vad göra!? 

När mina egna nyfikna djur, såväl katter som höns,  började flockas runt hästen blev jag tvungen att ingripa. Det var trots allt "bara" en Shettlandsponny.. En 250 kg ponny... Ofarlig tänkte jag. 

Smög fram mot den. Hade ögonkontakt. Mutade med färskt gräs. Den verkade vänligt sinnad! 

Tills jag lade ett rep över huvudet på den och smackade manade för att få den till att gå. Då förvandlades den till en eldsprutande drake med röda ögon och rök puffande ur näsborrarna. Den lilla feta jäkeln reste sig på bakbenen, satte hovarna mot min axel,  öppnade käkarna, siktade, och högg! 

Ett rejält bett med käkarna runt mitt bröst! (Hemmakring har jag lösa lediga kläder, vilket sällan inbegripet BH... Så vet ni *HiHi *). 

Hästen slet, jag slet.. Åt varsitt håll. Som att få bröstet draget genom en gammal stenmangel! Tutten gick sönder! 

Ambulansfärd till sjukan.. Hästen tog min bröstvårta! Dum häst! 

Nä hästar och Tallbotroll är ingen bra kombo! 

Men riddarspelen var bra! Häll bara armarna lite extra skyddande runt brösten.