Visst bara älskar man de där dagarna när allt jävlas!?

Som när man har en tid att passa och typ en miljon saker som ska hinnas med innan..

Idag hade vi en sådan dag. Jobbade halva dagen (till 11:30) och kom till jobbet tidigt för att kunna åka tidigt därifrån. Dottern skulle hämtas från skolan kl 11:40. Bilen skulle tankas. Hunden skulle hämtas från hundvakt kl 12:00. Sonen skulle hämtas vid sin skola 2 mil bort kl 12:20. Dotter och hund skulle släppas av hemma 1,5 mil därifrån. Sonen och jag skulle vidare till grannstaden ytterligare 2,5 mil bort för inbokad tid på sjukhuset för stygntagning kl 14:00. Tight!!

Tidsplanen höll tills Vi var 4 km från sonens skola..

Avstängd väg! Ingen omledning av trafik! Men, va f_n!?

Tillbaks 2 mil för att ta första bästa väg runt vägbygget. Och så 2 nya mil på det. Sen! Sonen svarar inte i telefon! Va f_n (igen). -Jag var på toa, svarade han efter 5e påringningen. Nåja, godtagbar ursäkt. 

Dottern och hunden fick typ hoppa av i farten. Full fart mot sjukhuset. Inte en enda parkering! Inget! På ett megastort Universitetssjukhus! Hur är det möjligt? Tick tack tick tack... 

Efter två varv runt området fann vi ett P-hus med en ynka liten plats kvar till oss. Halleluja!!

3 min före bokad tid satt vi i väntrummet. 

Under allt detta vräkte regnet ner. Jag var dyngsur efter rask promenad med hund. Bilen med dessa sportiga lågprofildäck klarar ej våta vägar utan förvandlas till en surfingbräda. Lattjo! 

Under hela detta bloginlägg prövar Chorizo olika anfallsmetoder mot min hand och min hals..  Han testar tänder. Han testar klor. Han ligger tvärs över halsen. Han är vass! Han är söt! Och jag är tvärslut.