Nu har jag varit bloggare en tid. Jag började skriva mest för min egen del. Ett kul sätt att minnas saker man gjort. Eller varför inte skriva om drömmar och visioner? 

För det mesta har min tråd handlat om livet på landet och arbetet med att bygga upp en liten gård för självförsörjning. 

Idag tror jag de flesta är för upptagna med annat för att ens stanna upp och läsa eller reflektera över andras liv och göranden. 

Även fast jag inte hade som mål att bli någon känd bloggerska. Ha ha, nä långt därifrån! Så tror jag ändå att min blogg lett fram till en känsla av monolog. Ni vet när man sitter och pratar för sig själv.. För att man vill, för att ingen lyssnar eller kanske mer i mitt fall för att jag är lite knasig. *Hi hi*

Hur som haver; Ibland kommer några kommentarer på vad jag skriver. Och jag har insett hur glad jag blir var gång! Någon läser verkligen det jag skriver! Ganska häftig känsla egentligen. Särskilt för en som helst håller sig i rummets mörkaste hörn på sociala tillställningar. (Lite överdrift kanske..)

Men glädjen över de små kommentarerna har fått mig att inse att dessa lätt kan bli beroendeframkallande. Som att äta ett popcorn och genast vilja ha mera. 

Min sambo brukar fråga om jag vill ha en egen påse popcorn var gång han är sugen. Jag säger: -Nää.. 

Men så bjuds jag på ett popcorn.. Eller, ja han sträcker fram skålen - och jag tar ett...

OCH! ! Ungefär som med era kommentarer - det är så gott och jag önskar fler. 

Lite popcorn/ADHD-varning på mig när jag skriver och hoppas att någon där ute läser.. OCH! ! Svarar mig något! 

Så hur ska jag göra? Att fortsätta blogga eller inte? Det är frågan... Finns det någon som läser? 

Kl 07:00 igår morse rullade bussen iväg med en hop pensionärer.. Och så jag då. Å mamsen. Fast hon är förtidspensionär.

HHusebyslott och julmarknad stod som slutdestination.

Om ni inte besökt denna så rekommenderar jag varmt en utflykt dit. Det ligger i Småland förresten.

  Fantastisk miljö att bara strosa runt i om man bara vill insupa lite slottsliv eller inhämta inspiration till den egna trädgården där hemma. Eller kanske bara göra en paus från alla tomtar, ostar och brända mandlar. 

Hoho ho! På er. (I förskott)

  Titta vad jag fyndat second hand denna veckan! Jag är väldigt förtjust i allt som har med natur att göra. Fat och skålar formade som blad och löv eller varför inte blommor. Mmmm, me like! Keramik som ser ut att vara lite slarvigt drejjat eller slarvigt glaserar är oxå underbart! Och färg! Älskart!  

I vårt hem eftersträvas en känsla av naturl/naturligt. 

Sällan jag hinner besöka loppis nu för tiden. Men när jag hittar sådana här fina saker åker jag hem med ett lyckligt leende på läpparna. Dagen är från svenska Höganäs. Oxå ett plus! Sverige och svenskarna har gjort mycket fint hantverk. 

Vad gör det väl då att man oxå åkte på att köpa nya torkarblad till bilen för över 500 kr!!! *he he*

PS Hittade den perfekta julklappen till min älskade gubbe idag mä..

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av många "Beklagar sorgen" och kramar för min bortgångna lilla Luna. Det värmde gott i hjärtat måste jag säga. Hon fattas mig den lilla Goa hönan! 

När saker känns tunga är det skönt att för en stund få fokusera på något annat.. Hela gänget från jobbet deltog i brandutbildning under hela eftermiddagen. 

Nyttigt och skrämmande! 

Visste ni tex att när en cigarettfimp hamnar i en fåtölj och ligger och pyr där, så tar det 1 minut innan lågor börjar flamma. Temperaturen i rummet hann stiga från 20 grader till 30. Efter 2 minuter är temperaturen 40 grader. Efter fyra minuter är Temperaturen 80 header.. När 6 minuter gått är rummets temperatur hela och ofattbara 800 grader!!! 

Vi fick uppleva olika scenarion och släcka bränder och rädda gubbar. Kul! !

  Här har jag just släckt en brand. Hihi. 

Jag har främst lärt mig om mig själv och även om väldigt många andra;  Det första man reagerar på och emot är just lågorna från elden. Man vill fort få bort det farliga. Men, ofta missar man att först rädda liv som eventuellt befinner sig i den direkta faran. Min grupp var så fokuserade på att släcka elden att det var det enda vi såg.. Två dockor befann sig dock i det rökfyllda rummet. Oups!!

Förbereder tillsammans med dottern lite gott till våra fåglar; lite filmjölk, lite kokta potatisskal, lite finfördelat rågbröd. Kliver ut på gården och alla sinnen uppfattar med en gång att något är fel. Väldigt fel! Till ljudet att kackel och larmande tuppar lyfter en stor rovfågel från hönornas skogsrastgård. Vi springer ner bara för att få se marken täckt av vita fjädrar. 

Jag är väldigt fäst vid alla mina djur. Men en särskild liten höna står oss alla väldigt nära hjärtat. Luna! 

Min dotter gråter men upphäver en gnutta hopp i rösten när hon ändå ser och utbrister att Luna i stunden lever.. Men när jag slöt mina händer runt hennes kropp så förbannade jag grymheter i att rovfågeln ätit på henne, levande. Jag finner inte ord och mitt hjärta värker.  

Hon är borta nu och det var bland det tuffaste jag gjort. Förlåt Luna att vi inte kunde skydda dig bättre! 

  Jag minns när hon var borta nära ett dygn. Trots lock och pock kom hon inte.. Så dagen efter försvinnandet fann vi henne inne i garaget, dit hon tagit sig via ett litet hål. Allt var en enda röra! Men hönan kurade nöjt ihop sig i min famn. 

  Hon gick oftast lös på gården och kom alltid och knackade på dörren om den var stängd. Ville ha lite havregryn eller bara komma in en stund och umgås. 

En liten höna.. STORT tomrum!