Alltså, den här killen!! Jag är så stolt över honom! Så glad över att just jag är hans mamma! 

Igår skar han sig med sin nya fina Morakniv. Snittet tog tvärs över pekfingerknogen och så illa att böjsenan gick av. 

Idag kl 14:00 somnade han på operationsbordet. Han som vanligtvis alltid undviker att befinna sig i för honom okända miljöer, undviker att vara bland främmande människor.. Han hade nu på två dagar genomgått ett par timmar på akuten, fått massa nålstick, stelkrampsspruta, dropp med antibiotika, blivit sydd, gipsad.  Nästa dag stucken igen.. Och igen. Här låg han i sjukhusets ljusblå nattskjorta, iklädd lårlånga vita strumpor, grön pappersmössa på huvudet i ett stort ljust rum med människor, maskiner och slangar överallt. 

Hans mörka ögon släppte inte min blick förrän ögonlocken föll ihop.

Han såg så orolig och så liten ut, min stora lilla kille! Med tungt mammahjärta lämnade jag honom där inne i operationssalen.

3 timmars olidlig väntan följde för oss vuxna innan vi äntligen fick gå till  honom på uppvaket. Yrvaken, förvirrad, storögd, groggy låg han i ett hörn av rummet med huvudet lyft. En sköterska försökte få honom att sova lite till..

-Jag är rastlös, sluddrade han fram.. Varit "vaken" 5 minuter!

-Mår du illa eller nåt, frågade jag?

-Näe. Jag är sugen på dammsugare (punchrulle).

Nu är vi hemma några timmar på permission för lite sömn i egna sängar innan vi ska vara tillbaka på sjukhuset kl 7:30 i morgon bitti. 

Och Ja! Han har fått sin dammsugare!

  Så var det dags att inviga och fylla logen med 40-talet gäster. Kompisen Micke och jag slog ihop våra 40-årsdagar till ett 80-årskalas där vi bjöd på grillat och pastasallad bland annat. Så fantastiskt trevligt vi hade! Och fina presenter blev man bortskämd med oxå. Lite presentkort på en "Bonnabutik", biobiljetter att nyttja tillsammans med våra kändisbönder fr TV. *HiHi * Dubbeldejt! Det ser vi fram emot! Växter till såväl trädgård som baddamm.  Fler ägg att kläcka fram nya kycklingar från. Massa champagne och annat skoj. Tack alla! 

Och så var det det där med barn då..  Yngsta sonen som befann sig på någon annans landsställe satt fridfullt och täljde i en träbit..  som så många gånger förr. Tills träbiten tog slut och fingret tog vid! Akuten, avskuren sena.  Sydd. Hand och arm i gips. I morgon väntas operation hos handspecialist på US i Linköping. Älskade unge! Vad vore livet utan den procent av drama du för in i det!? 

På väg hem gick bilen de färdades i sönder och det blev även  aktuellt med en bilbärgning. Tur en av bärgningskillarna befann sig på vår fest, och just anlänt. Han erbjöd sig att "bärga" hem min son så fick hans kollega bärga bil. 

Nu.. Sova! Vänta på samtal de operation. 

Chorizo väger nu 296 g och blir mer och mer nöjd under längre och längre stunder. Mamma Fluff har nu fått lämna huset för en promenad i det fria under ett par tillfällen. Under den tiden är jag så gärna korvvakt, jag menar barnvakt.   

Här har vi video från dagens stund på tu man hand, bebis och jag,utan mamma Fluff. Den lille är ganska snuttig fortfarande.. Men utan mamma i närheten så går tassen lika bra.

Mamma Fluff hittades snart på jord-/lerhögarna intill vår tomt av dottern min. Hon bar in henne och se!..Då hade den lilla kattfröken plötsligt vuxit ett par centimeter över markytan! Det satt stora klumpar av lera under tassarna! Så innan hon fick ta trappan upp till sin bebiskorv blev det fotbad.

Alla som vet något om katter känner oxå till att de oftast inte är överdrivet förtjusta i att bada.. Inte ens fötterna. Så nu har såväl dottern som jag själv leriga fartränder över våra kläder. Samt att det är lera över hela handfatet, badrumsgolvet, hallgolvet och en bit av köksgolvet..   

På tal om att bada så hade jag i min tidigare ungdom en katt som hette Mulle. 

   Ja, här har vi honom. Han var verkligen inte en katt som alla andra! Mulle älskade att bada och plaska i vatten. Handfatet i badrummet var favoritplatsen för honom. Med kranen lite rinnande kunde han ligga där hur länge som helst. Tills jag hörde honom nysa lite, då var det dags att fiska upp honom och torka torr. Roligast var ju förstås när matte badade i karet! Då gick Mulle balansgång på kanten. Satte sig ner. Plaskade lätt med tassarna i vattnet, som för att känna temperaturen. Sedan gled han helt sonika ner i karet med mig. DET kan man ju tycka vad man vill om! Tokig var han i alla fall!

Mulle var dessutom väldigt smart! I den lilla sekelsifteslägenheten vi bodde i fanns bara en dörr (utöver ytterdörren), den in till badrummet. Mulle kunde få tokfnattsryck och bara löpa amok genom alla rum, med fara för sig själv och inte minst inredningen.   

Enda sättet att få stopp på 4 kg kattbulldoser var att placera honom inne i badrummet för en stund. Döm om min förvåning första gången det skedde och jag fann dörren låst från insidan när jag 5-10 minuter senre skulle släppa ut honom!

Mulle visade mig snart vad han kunde.. Varje morgon såg ju ungefär likadan ut. Jag menar, man kliver upp, går till badrummet osv osv. Mulle var ju alltid hack i häl med mig och kunde rutinen, om man säger så. Han vaknade med mig, sträckte på sig med mig, klev ur sängen samtidigt med mig, gick till badrummet... Hoppade upp på badkarskanten och slog med tassen på belysningen (när jag stängde dörren). Sedan satt han kvar där; tog ett tag med käkarna runt låskolven och vred den runt till dörren var låst. Tog sedan ett smidigt hopp ner till kattlådan medan jag satte mig på toastolen. När jag fällde ner locket hoppade han upp på det och över till handfatet - där tvättade jag mig samtidigt som katten låg under vattenstrålen och gjorde sitt.

En fantastisk herre!!   

Nu får vi vänta och se vad Chorizo är för någon liten personlighet.
 

I går tog vi en resa tur och retur till medeltiden och tillbaka igen. Ekenäs slott presenterade sitt 25:e riddarspel. I år var 4 nobla riddare inhyrda från Engelska kungliga riddarordern (nånting åt det hållet). Jösses vilken action och vilken show! Imponerade! 

Stora hästar som dundrade fram över arenan. Publikens ljubel! Tokiga gycklare! Modiga riddare som slogs så lansar och sköldar förvandlades till brasved. Woaw!

Men modigast var nog.. Jag! Mina barn blev snart uttråkade och försvann ut i den medeltida marknaden. Kvar satt Jag i publiken.. Och jag är rädd för hästar! Stora, enorma djur med ett kroppsspråk jag inte kan tyda. 

I slutet av förra året gjorde jag den skrämmande upptäckten att det stod en häst på min tomt! Lös! Vad göra!? 

När mina egna nyfikna djur, såväl katter som höns,  började flockas runt hästen blev jag tvungen att ingripa. Det var trots allt "bara" en Shettlandsponny.. En 250 kg ponny... Ofarlig tänkte jag. 

Smög fram mot den. Hade ögonkontakt. Mutade med färskt gräs. Den verkade vänligt sinnad! 

Tills jag lade ett rep över huvudet på den och smackade manade för att få den till att gå. Då förvandlades den till en eldsprutande drake med röda ögon och rök puffande ur näsborrarna. Den lilla feta jäkeln reste sig på bakbenen, satte hovarna mot min axel,  öppnade käkarna, siktade, och högg! 

Ett rejält bett med käkarna runt mitt bröst! (Hemmakring har jag lösa lediga kläder, vilket sällan inbegripet BH... Så vet ni *HiHi *). 

Hästen slet, jag slet.. Åt varsitt håll. Som att få bröstet draget genom en gammal stenmangel! Tutten gick sönder! 

Ambulansfärd till sjukan.. Hästen tog min bröstvårta! Dum häst! 

Nä hästar och Tallbotroll är ingen bra kombo! 

Men riddarspelen var bra! Häll bara armarna lite extra skyddande runt brösten. 

Chorizo går stadigt upp med ca 20 gram per dygn. En sådan underbart härlig liten korv att hålla i händerna! Min älskade gubbe får ursäkta, men detta är kärlek vid första ögonkastet! 

Ni som läst tidigare inlägg på min sida vet ju att min gubbe fick vänta tålmodigt i nära 3 års tid innan känslor av sådant slag väcktes hos mig för honom. 

Nu vill jag inte säga att han fått se sig brädad... Av 202 gram bebis.. Men kär; Ja aa det är jag! Å han mä för den delen! 

För vem kan väl egentligen motstå en tjockkorv till kattunge!?

Inte ens jag! Å då vill jag bara säga att jag normalt sett avskyr korv, korvar av alla de slag! Förutom vår lilla Chorizo! 

Den lilla kissen som först gick under namnet Tjockkorven kallas nummer Chorizo. Jag vet fortfarande inte om det är en liten kille eller om det är en liten tjej. Allt mellan baktassarna är fortfarande ganska smått. Men Chorizo själv växer och frodas. Normalt sett ökar en kattunge ca 10 g/dygn. Första dygnet är det även vanligt att de tom tappat lite i vikt.. Men INTE Chorizo som stadigt går uppåt! Startvikten utanför Fluffs mage låg på 120 g. Första dygnet skedde en ökning med 12 g. Idag vägdes man in på 184 g!! Mamma Fluff lyfte idag ur sin korv ur födselplatsen och flyttade den in i husses och mattes arkivskåp. Där inne ligger nu det värdefullaste huset äger! Hi hi.

Eftersom Tjockkorven kan äta sig mätt, rund och go, kan Fluff nu känns den ensam lite korta stunder. Vi släpper då ut husets kattherrar och låter henne ha huset lite för sig själv. 

Allt ser fint ut kring den lilla familjen. 

Måndagmorgon - Besök hos veterinären. Fluff hade ändå gått upp nära 7 hg. Varför kom det bara en bebis? Bäst att kolla upp med en röntgen.

Men jo, det var "bara" en bebis.    Åh jag är fullkomligt förälskade i den lilla parveln som nu gått upp 12 gram, bara under natten! Men så är den ju barn till Diezel, en kille som man först, främst och alltid hittar i matskålarna.   Kommer bli en liten rektangel med ett knubbigt ben i vardera hörn. Hi hi. Lika mycket som jag älskar den nya lilla familjemedlemmen, lika stolt är jag ver min otroligt starka och underbara lilla Fluff!   

Efter veterinärbesöket blev det dags att hämta mamsen, som skulle vara barn- och djurvakt, för att sedan ge oss ut på äventyr. Å så vår dotter längtat!! Iväg till Stockholm, Solna. Lite fönstershopping i Mall of Scandinavia och lite Max-hamburgermat...

  Min dotter tycker jag är löjligt pinsam ibland.   

I Friends Arena spelade hennes stora idol Ariana Grande!

 Hela Mall of Scandinavia och Friends arenaområde var full av kattöronprydda, finklädda, förväntansfulla små och stora (främst)flickor i sällskap av mammor,pappor och farföräldrar och morföräldrar. Å så här lät det när huvudattraktionen äntligen äntrade scenen!  Skriken bara ekade!

Ja, musiken var inte helt igenom i min smak.. Men vilken känsla att se dotterns glädje! Hennes ansikte såg ut som en semla! Hade öronen inte tagit emot hade leendet gått hela vägen runt hennes söta lilla ansikte och huvud.   Älskade barn!

Och jag måste ge credit åt den unga fröken Ariana Grande för enorm röst i pytteliten kropp och en fantastisk energi. Hon gav allt!

Lycklig dotter somnade sött i baksätet på bilen medans vi vuxna, utmattade krånglade oss igenom mitten av hela Stockholms innerstad pga avstängd Essingeled.
 

Spännande rubrik på blogginlägget va?!   

I söndags hade vi en dramatisk dag här hemma på Tallbo. Det blev dags för min älskade lilla Fluff att föda bebis. Förlossningen startade tidigt på förmiddagen med öppningsarbetet. Första riktiga sammandragningarna kom strax efter kl 14. Första krystning skedde vid kl 17:15. Efter två timmar med ihärdigt krystande var ännu ingen bebis framfödd. Hon kämpade på tappert men jag började förstå att det skulle krävas en aktiv människoinsats för att få fram första bebisen.

Vi har ju turen att ha en sådan fantastisk veterinär, Anders, med ständig jour. Han guidade mig via telefonen genom vad jag behövde göra för att hjälpa min lilla kisse. Med hjärtat i halsgropen och antagligen med mer tur än skicklighet lyckades jag få fatt i fosterhinnan, punktera den och hjälpa Fluff föda fram bebisen. Min 13-åriga dotter var en god assistent.   Kl 19:15 blev jag mormor till en 120 gram!! tung kolsvart krabat, som lyckligtvis var vid liv! (Jag var ganska orolig för att bebisen skulle vara död och att det var detta som orsakade det utdragna förlossningsarbetet). 

Mitt i detta panikartade läge satt gubben min fast inne i stan med trasig bakaxel på bilen och kom ingenstans innan han fått hjälp att svetsa ihop stången så bilen gick att rulla hemåt med.

Följ med till del 2 av detta inlägg....