Visst bara älskar man de där dagarna när allt jävlas!?

Som när man har en tid att passa och typ en miljon saker som ska hinnas med innan..

Idag hade vi en sådan dag. Jobbade halva dagen (till 11:30) och kom till jobbet tidigt för att kunna åka tidigt därifrån. Dottern skulle hämtas från skolan kl 11:40. Bilen skulle tankas. Hunden skulle hämtas från hundvakt kl 12:00. Sonen skulle hämtas vid sin skola 2 mil bort kl 12:20. Dotter och hund skulle släppas av hemma 1,5 mil därifrån. Sonen och jag skulle vidare till grannstaden ytterligare 2,5 mil bort för inbokad tid på sjukhuset för stygntagning kl 14:00. Tight!!

Tidsplanen höll tills Vi var 4 km från sonens skola..

Avstängd väg! Ingen omledning av trafik! Men, va f_n!?

Tillbaks 2 mil för att ta första bästa väg runt vägbygget. Och så 2 nya mil på det. Sen! Sonen svarar inte i telefon! Va f_n (igen). -Jag var på toa, svarade han efter 5e påringningen. Nåja, godtagbar ursäkt. 

Dottern och hunden fick typ hoppa av i farten. Full fart mot sjukhuset. Inte en enda parkering! Inget! På ett megastort Universitetssjukhus! Hur är det möjligt? Tick tack tick tack... 

Efter två varv runt området fann vi ett P-hus med en ynka liten plats kvar till oss. Halleluja!!

3 min före bokad tid satt vi i väntrummet. 

Under allt detta vräkte regnet ner. Jag var dyngsur efter rask promenad med hund. Bilen med dessa sportiga lågprofildäck klarar ej våta vägar utan förvandlas till en surfingbräda. Lattjo! 

Under hela detta bloginlägg prövar Chorizo olika anfallsmetoder mot min hand och min hals..  Han testar tänder. Han testar klor. Han ligger tvärs över halsen. Han är vass! Han är söt! Och jag är tvärslut.  

Ja, ni förstår vad jag menar.   

För ett par-tre år sedan när vi köpte vår lilla gård innehöll den inte så mycket, men ändå alldeles för mycket. Låt mig förklara!

På gården fanns förutom boningshus även ett dubbelgarage, gäststuga, stall, lekstuga och en gammal husvagn. Kanske en fullkomligt normal uppsättning med byggnader egentligen för en villagård..

Men för mycket för en ensam man att tömma!

Samtliga byggnader var ganska fulla med grejer som lämnades kvar när denne siste man lämnade gården.

Det är väl i och för sig skoj att gå igenom gamla grejer på jakt efter fynd.

Dock hittade vi mest gamla skolböcker och skolfoton från alla barn som bott här. Det fanns även gott om porslin, dricksglas, möbler i varierande skick, leksaker och så en del verktyg och andra "bra att ha-saker" (enligt min gubbe) inne i garaget.

Jag tyckte det mesta hörde hemma på tippen. Förutom skolfoton och annat viktigt från mannens barn för dem såg jag till att han fick tillbaks.

Men sedan blev det en tät trafikering med storsläpet bort till traktens returpunkt.

Sakta men säkert tömdes alla utrymmen från grejer.

Det är dock väldigt intressant hur snabbt man åter börjar fylla upp utrymmena igen, med sitt eget. Utöver befintliga byggnader har gården nu utökats med större hönshus, en till mindre lekstuga (till höns), stor hönsgård, växthus, festloge har inrymts ovanpå stallet och veranda har byggts utanför denna, stor ekologisk baddamm och diverse fordon.

Lika ofta som vi sparkar upp gamla grejer ur marken (mestadels gamla ölburkar som vi nu kanske fyllt en säck med eller två), lika ofta tycks vi själva slarva bort grejer. De liksom bara försvinner ner i gräset och vidare ner i marken.

Idag lyckades vi tappa bort ett metallspett, en märkpenna och säkert lite annat smått och gott.

Hur många år efter våra projekt runt om på gården kommer det krypa fram grejer? Vart tar allt vägen?

  Titta vad som kommer här! En lastbil med något till mig.. Något stort. Något tungt. Något jag väntat på.

 Två big bags fullproppade med lavasten! Nu är jag ingen bjässe till människa.. Men ni ser att det inte är några vanliga shoppingkassar iallafall. He he he

1700 kg sten! 

Vart ska dessa? 

Jo oo, ner i den grävda ekologiska baddammen på tomten. 

Man skulle kunna säga att jag nu ska slänga ca 10 000kr i sjön (Pengatvätt! Hi hi hi). Och därmed kan man ifrågasätta hur jag egentligen mår... 

Men tänk då; Alla människor som badar i  sina swimmingpooler, bland kemikalier (klor).. Och annat som tillkommer..

Här kommer vi teoretiskt "bada i pengar". Hihi hi Tillsammans med en och annan groda, salamander och kanske nån guldfisk förstås. 

Och jag bara vet att övriga familjen kommer älska mig nu när all ledig tid en stund framöver kommer gå åt till att skyffla lavasten ur påsar, ner på skottkärra, skjutsa dem över backen och sedan tippa ner i dammen. 

Trevlig nationaldagsfirande hälsade chauffören lite käckt innan han avslutade sin arbetsdag för lite välbehövlig vila. 

-Trevlig nationaldag, svarade jag lite lamt bakom bergstopparna av sten. 

Igår hade jag en otroligt rolig ledig dag tillsammans med bästa vännen Ninni. Vi har känt varandra sedan våra barn var små och gick på dagis tillsammans. Det blir... Eh, ja Måååånga år! 

Vi ska nu snart åka på minisemester med våra bägge, nästan jämngamla, döttrar.

Igår gjorde vi city på hemmaplan osäker. Och tro mig! Det är nästan så att vi behöver karta och kompass, för så sällan är vi inne i city!  

En stunds lyxande runt på stan är inte alltid en självklarhet då man ju alltid tycks ha fullt upp med allt man satt sig i här i livet, hem, familj, ungar, djur, jobb..

I går skulle alla våra ihopsamlade ärenden uträttas plus lite annat skoj. Inte bara förberedelser inför resan alltså.. Och så en underbar lunchbeuffé med thaimat, sushi, sallad och friterade bananer med glass i en enda symfoni av färg och doft till det utsökta priset av 100 kr/person!!

Ninni och jag bor i olika städer, om än geografiskt väldigt nära varandra.   

Lek med tanken att en av oss bott tex i USA och en i Mexico och vi nu skulle tagit oss över en landsgräns..

Vad hade gränsvakten tänkt över bilens innehåll!? Två förvirrade fnittriga tjejer i sina bästa år, en liten hög med kontanter i främmande valuta, sommarkläder i alldeles för små storlekar för att passa oss två, en oerhört ful lampa i form av knallgula rosor med dioder i mitten, en trähink, ett knippe DVD-filmer, en oljelampa, ett paket revbensspjäll, två solcellslampor, ett ynkligt litet träskåp och en äggkläckningsmaskin som grädden på moset.. För att nämna lite av allt.   

Men denna, dagens största skratt, fick inte följa med hem från affären. Men! Jag var sugen!

Vill bara påtala att jag aldrig kunnat hålla mig från att trycka igång ALLA batteridrivna leksaker på hyllorna. Brandbilar, robototar, dockor you name it. ha ha ha

Blev tvungen att lyfta ner den från hyllan för den var helt vild. Det bästa lyckades jag inte filma.. Det var när jag försökte få tyst på den genom att knipa ihop näbben och den började kackla som en tokig höna.   Då låg jag redan på golvet i butiken, dubbelvikt av skratt, medan tokfågeln fortsatte att hoppa runt mig i sin vilda dans.. I en evighet! 

  Mmm, fast nääee! Om detta tycker jag inte! Sonen sitter med katten Bitis i knät nere i gymmet. -Varifrån kommer alla myror som kryper på golvet? -Tja, de kryper väl in under dörren kan jag tro. 

Vi byggde gym i en del av det gamla stallet vi har på gården;  För, någon häst det ska vi då rakt inte ha! 

Jag hade heller inte tänkt mig något annat djur i stallet!

Sååå!! Varför har en hel flock med krypande myror släpat in massa bråte och staplat upp längs väggen!?

Inte okej! 

Inte bara skapar de en viss otrivsel där inne.. De kan ju förpassa mig, som träningssugen, tillbaka till den tid då jag var tvungen att löpa längs landsvägen igen. 

Myrbo inuti löpband = Ingen bra kombo! 

Så, hur mycket djurvän jag än är och under, främst den tidiga delen av, livet släpat hem/in diverse djur i varierande storlek.. Så måste dessa krabater ut ur huset! 

Andra djurvänner får ge mig onda ögat, men nu blir det myrmedel fram. För se, de rinner in underifrån dörren som ett animaliskt vattenfall! 

För övrigt;  OM någon nu ser mig med lite andra ögon än tidigare.. Natten till i dag stod jag och sambon och manuellt, med hinkar, och öste ur hönisarnas damm - på 250 litet plus. Därefter installerade vi reningsfilter och cirkulationspump. Nu har de en dricksfontän! 😉

   Bitis, dotterns älskade kille försvann. Sist någon i familjen såg honom var i måndags, kanske tisdags. Sedan dess inte ett spår. Han är den katten som man väl mest kan berakta som en riktig utekatt/landskatt då han trivs allra bäst med att gå och komma precis som han vill. Han väljer ofta att sova utomhus, om än på verandan i kattlåda. Det har hänt att han varit borta från hemmet något dygn. Men inte mer än så. På morgonen har han legat där i lådan och sömndrucket sträckt på sig för att gå in och äta lite mat.

Tre-fyra dygn utan en skymt av honom är med andra ord ovanligt länge. Oron tilltar ju mer och mer för varje dygn som går.

Dottern har varit ganska ovetande om detta då hon sover hos en vän några dagar, till följd av brorsans olycka och sjukhusvistelse samt lite lovdagar från skolan. 

Mellansonen och jag tryckte idag ut lappar som vi gick runt i byn och delade i varje brevlåda. Vi gick runt i skogen och längs landsvägen för att locka och spana efter honom. 

Kanske han ändå råkat komma ivägen för en bil? Hemska tanke.

På kvällen ringde en farbror bortifrån skogen och ville väl egentligen mest bara bekanta sig lite med lappskribenten. Han och frugan har åtta!!! katter. Man kan förstå att en försvunnen katt rör upp lite känslor hos sådana personer. Men någon Bitis hade de inte sett.

Så står jag där, klockan är midnatt och jag får bara en så stark känsla av att katten är nära. Min gubbe, som är ute för att stänga om hönsen, öppnar dörren just då jag är på väg ut på verandan för att locka på katten. - Älskling, han är hemma!

In kommer en smutsig, skygg och vaksam Bitis. Han är vrålhungrig och slänger sig över kokt kött som jag ger honom. Full med fästingar sitter han där i hyllan och slukar mat medans han morrande varnar de andra kissarna från att komma för nära hans mat.

Vi tror ju att han faktiskt varit instängd någonstans och att våra lappar i bygdens brevlådor ledde fram till att han kom loss. Nu får han vara inomhus under morgondagen så vi får skänka honom lite trygghet och en sjuhelsikes massa kärlek!   Älskade kisse!

Tack och lov att jag väntat med att berätta för dottern att hennes katt fortfarande inte kommit hem. Jag har inte ens velat ringa till henne sedan hon var hemma i onsdags eftersom jag vetat vad hon skulle fråga och mitt svar hade bara skrämt upp henne och fått henne att inte njuta av att sova över hos vänner någon mer gång i sitt liv. 

God natt

Ja nu får man se sig för vart man sätter fötterna. Chorizo ligger inte kvar där mamma Fluff lagt honom. Å andra sidan ligger inte Fluff kvar där Chorizo tycker att hon ska vara heller. Ynkligt pipande kravlar han sig ur boet på jakt efter lite tutte. Det är lite "Bambi på hal is" över det hela. Fyra tassar är allt annat än en barnlek att bemästra. Tekniken just nu är att kravla iväg med bägge framben. Därefter finns en slags förhoppning om att de två benen där bak liksom ska följa med.. DET gör dem inte! Liten rund och trind Chorizokorv liknar mer en platt salami där på golvet.. Som ju är ack så halt! 

Å man ska ju inte skratta. Men söthetsdöden är nära förstående! 

Ett par kliv ut från huset finner vi 14 små kycklingar på ca 1 mån som trippar runt inne i sin egna lilla boning. Även där får man titta noga, för just nu är gräsmattan där inne högre än en kyckling. Möjligtvis om de sträcker på sina små halsar kan man se dem på lite avstånd. Hihi 

Vi har några nya ägg i kläckaren.. Inte hade vi kunnat räkna med att första kullen vi kläckte fram skulle bestå till 60% av tuppar!! Istället för en massa ägg har vi en symfoni av Kuckelikuuuuu! 

Det råder dock stor osäkerhet på hur pass många hönor som, så att säga, fått påhälsning "där bak" av tupp. Vår äggleverantör på den fronten har minskat sitt tuppbestånd och har nu bara en endaste tupp till 20-talet brudar. 

Spännande nu i veckoslutet att lysa äggen för att få svar. 

Å idag var jag med egna yngsta "människobebis" och besökte högstadieskolan hon ska börja på i augusti. Tänk vad fort de små växer upp! 

Snart nog kravlar de Alla ur boet, har ägglossning, rusande hormoner och  man skriker Kuckeliluuu åt allt liksom för att stanna tiden lite. 

  Jag tillhör de där typerna som roas av felstavning, särskrivning, fel skylt på fel plats osv. Ibland är det bara kul och ibland känns det lite elakt det man kan finna. 

Idag var sonen och jag på sjukhuset igen..

Kan ni upptäcka vad som är tokigt i detta?! Skylten i taket visar vilken avdelning vi är på. Bilden under är en aktivitet i väntrummet. 

Tjaa aa, en snabb blick runt om i väntrummet och åtminstone jag kunde kunde konstatera att den enda väntande person där inne som skulle kunna bidra till välgörenhet; Det var jag! 

Samtliga patienter satt med händer och armar i gipspaket! *he he*

Sonen har nu en hel sommar framför sig med läkning, träning och rehab. Armen är omgipsad och man har limmat plastskenor, krokar och gummiband från fingrar och på arm. Han ska varannan timme i 6 veckor dra och böja fingrar i gummiband för att på sikt bli som han var innan. Gipset? Det ska sitta 6 veckor! 

Ingen kul årstid för detta..