Det är alltid något visst med att gå och hämta ägg inne hos sina egna höns.. Dvs de få gånger de lägger dem där de ska läggas.    Jag har inga jättebamsingar till tjejer. Tvärtom så är de, till skillnad mot en del annat här på Tallbo, ganska normala.

Ett normalstort ägg (det crémefärgade på bilden) väger ca 63-65g.

Är det någon som törs gissa hur mycket ägget jag nu funnit väger (det vita på bilden)? 

Jag kan avslöja att det är rekord för Tallbohönsen.   Vi tävlade lite inom familjen med att gissa... Jag vann! *hi hi*   

Det där med att inte hitta vart tjejerna lägger sina ägg börjar bli ett "problem". Vi har nämligen en liten ligist här på gården:

DIEZEL

En ulv i fårakläder. Liten, ullig och gullig..   Men! En riktig äggtjuv!   

PS Bamseägget väger 110 g. DS

Morgonklädd matte matchas av tunglipande liten Fluff.   

Denna, mattes älskade lilla kisse, föddes som vildkatt under kompisens stuga för knappt två år sedan. Mamman (som nu inte finns längre) var duktig på tre saker: 1) Vara folkilsken. 2) Fräsa. 3) Producera söta bebisar!

I de kullar hon fick var samtliga bebisar svarta och korthåriga. Men då och då föddes en hårboll av detta slag. 

Den första jag någonsin såg fick, av barnen på gården, namnet Muffintrollet. Hi hi

Åh han var verkligen som en muffin! Ni vet sådana där riktigt stora, som jäser över kanterna och blir som en svamp.. Som inte går att ställa upp för den bara trillar runt.

När man höll honom eller satte/lade ner honom kunde man aldrig vara säker på vad som var upp och ner.   

Fluff togs från sin mamma aningens för tidigt för att inte gå samma väg som henne, dvs bli förvildad. Första tiden bodde hon i min BH, varifrån hon tryggt och lugnt kunde vänja sig vid närhet och få känna kärlek och tryggt kunde vänja sig vid alla djur och ljud. Hon var hos mig alltid.

Fluffs vikt ligger runt 1,8-1,9 kg och hon är att betrakta som en miniatyrkisse.

Hon har hunnit få en liten kulle med bebisar som hon var superduktig med. Hon har även hunnit bryta benet en gång och skrämt livet ur matte, då jag trodde det var slutet. Men även detta klarade hon fint. Men inte minst har hon smält många hjärtan.   

Om allt går som det ska kommer vi ha bebisar om drygt en månad, kanske 2 stycken. Diezel, knappt året gammal och 3,5 kg tung är pappan. Fluff och Diezel är till största delen Norska Skogkatter. Blir säkert enorma,fula ungar...     

Löpning. 

För att hålla kroppen igång tränar jag en del. Just nu mestadels kondition. Jag började friidrotta när jag var i yngre tonåren i idrottsklubben Tiwas. Jag var nog ingen lysande stjärna direkt.   

Men det fick igång mitt intresse för att springa. Med undantag för lite graviditeter, med en Bella stor som en elefant, så har jag skenat allt sedan dess. 

För fem år sedan satte en trafikolycka stopp för all form av rörelse som inkluderade benen på något vis. Jag låg som en rå sparris i sjuksängen flera månader (sönderslagen i ben men annars skapligt hel). Testade ambulanser en hel del gånger och förstod ånnu en gång varför jag ogillar sjukhus så skarpt.   

Sedan började den långa kampen tillbaks till livet igen.. Lära sig stå, lära sig balans, lära sig gå... Ja, rubbet. Alla sa: -Bella, du ska vara glad om du kommer kunna gå igen.

Bella sa: - Jag ska visa alla att de har fel! Lagom sturskt för någon som inte kunde tugga tuggummi och gå samtidigt.  

Jag är idag typ 11% ivalidiserad enligt försäkringsbolagets uträkningar. De övriga 89% gör jag det bästa utav.   

Ja det är ofint att inte presentera sig ordentligt. Jag har varit bloggare i fyra dagar så jag känner att det är dags nu.

Bakom titeln Tallbotrollet finns Bella, 39 (Inte 40 än) år. Jag är 166 cm lång och har strl 37 i skor, väger 63 kg (bara muskler såklart..) Jag har över en meter långt hår som alltså räcker mig ner till knävecken. Ganska opraktiskt med tanke på det liv jag lever.. Å inte är det rakt heller!

Lever gör jag med min gubbe som är en mycket tålmodig man. Dels väntade han hela tre år, olyckligt kär, på att hans kärlek för mig skulle bli besvarad. Å dels står han ut med alla mina annorlunda idéer. Vem kan låta bli att älska en sådan person?   

Nu är vi ett gammalt stadigt och troget par.

3 tonåringar har vi. Ganska hormonstinn miljö här hemma med andra ord. Puh!  Humörsvängningar som ger en whiplashskador. 

Vi väger upp detta med en stor dos djur. 24 stycken, varav 19 stycken är hönisar (och några tuppar). 4 av dem är gammelhöns. Alla djur går fritt och tillsammans. Vi tror inte på att hängna in. Det är underbart att se hund, katter och höns mötas för en liten "pratstund".

Shiva är vår 4 kg tunga chihuahua/yorkshireterrier. Hon blir 9 år i sommar!

Bitis 2 år gammal kille.

Fluff, knappt två år gammal och knappt två kilo tung minitjej.

Chewie, 5,5 kg kissekattkille på 1,5 år.

Diezel. Mattes bebiskille. 9 månader gammal.

Idag när jag kom ut till lilla hönshuset för att som vanligt "socialisera" med de små hönisarna utspelade sig följande:

De små, som nu inte är så små längre, har förstått att tanten som kommer in till dem flera gånger om dagen är snäll. (De är faktiskt ganska smarta, även om jag många gånger kan förstå varifrån uttrycket "hönshjärna" kommer ifrån...).

Nu har vi kommit så långt i vår relation att de anser sig ha rätten att plocka med sina näbbar i mitt hår, rycka i mina skosnören, noppra bort ludd från min tröja och lite annat.

Men det roligaste var när vi tillsammans gjorde upptäckten att solkatter är roliga! Vanliga kattern..Eeh, nä INTE så roliga.. Men dessa ljuspunkter på väggar och golv var ju hur skojiga som helst. Dubbelvikt av skratt satt jag på stolen och såg hur mina små fjäderklädda krigare rusade runt för att försöka döda "katterna". 

När de bara var en eller ett par veckor gamla gjorde jag "syntest".. På skoj! Målade en svart liten prick på insidan av deras låda, för att se vad som hände. 15 små duniga kycklingar pickade frenetiskt på denna prick! Tills jag målade en likadan på motsatt sida av lådan.. Då uppstod förvirring. ALLA skulle picka på bägge prickarna, lika mycket!

Som sagt, Hönshjärna.

Här är dagens vinnande bild på nyfiken liten tuppkyckling:

Detta är Pärla. Hon är 6 veckor gammal och är en av totalt 15 kycklingar som föddes strax före "Alla   dag". Tiden är inne för att börja könsbestämma och namnge dem alla. Pärla har tur, hon är en höna och kommer få bli en av äggläggarna här på Tallbo-gård.   

Är det många tuppar kommer tyvärr inte alla få vara kvar.. It´s a cruel world.   

Småhönisarna ska nu socialiseras, dvs präglas på människor. Här hos oss går alla djur fria, utan stängsel och alla sorter tillsammans.

Och! Oavsett om man är hund, katt eller höna så behöver man få bli omkramad varje dag.   

Tuppar får man dock inte krama och gosa med för mycket.. De kan bli galna, gå till angrepp mot såväl djur som människor!    Vi vill inte se detta hända!

Blogga! Vad har jag gett mig in i? 

Gör som jag brukar.. Kastar mig huvudstupa in i detta och tänker efter senare... Kanske.. Eventuellt..  

En ganska vanlig dag i mitt liv kan se ut så här, som idag:

Började dagen med att få iväg två tonåringar till skolan. Fick iväg en. 

Fortsatte med att mocka hönshus (ett pyttelitet sådant).. Slog skallen i taket så jag såg stjärnor och planeter. Inte första gången! Jösses vad skönt det ska bli när nya hönseriet är färdigbyggt! Slut på att slå skallen i taket och slut med att krocka med flygtränande småhöns på en pyttelitenbostadyta. Vi har nu rundat av dagen med påskpynt i fläderbusken, bestående av "duschcrémeinlöddringstrasselbollar". Inser att det behövs många fler!