Ja det är ofint att inte presentera sig ordentligt. Jag har varit bloggare i fyra dagar så jag känner att det är dags nu.

Bakom titeln Tallbotrollet finns Bella, 39 (Inte 40 än) år. Jag är 166 cm lång och har strl 37 i skor, väger 63 kg (bara muskler såklart..) Jag har över en meter långt hår som alltså räcker mig ner till knävecken. Ganska opraktiskt med tanke på det liv jag lever.. Å inte är det rakt heller!

Lever gör jag med min gubbe som är en mycket tålmodig man. Dels väntade han hela tre år, olyckligt kär, på att hans kärlek för mig skulle bli besvarad. Å dels står han ut med alla mina annorlunda idéer. Vem kan låta bli att älska en sådan person?   

Nu är vi ett gammalt stadigt och troget par.

3 tonåringar har vi. Ganska hormonstinn miljö här hemma med andra ord. Puh!  Humörsvängningar som ger en whiplashskador. 

Vi väger upp detta med en stor dos djur. 24 stycken, varav 19 stycken är hönisar (och några tuppar). 4 av dem är gammelhöns. Alla djur går fritt och tillsammans. Vi tror inte på att hängna in. Det är underbart att se hund, katter och höns mötas för en liten "pratstund".

Shiva är vår 4 kg tunga chihuahua/yorkshireterrier. Hon blir 9 år i sommar!

Bitis 2 år gammal kille.

Fluff, knappt två år gammal och knappt två kilo tung minitjej.

Chewie, 5,5 kg kissekattkille på 1,5 år.

Diezel. Mattes bebiskille. 9 månader gammal.

Idag när jag kom ut till lilla hönshuset för att som vanligt "socialisera" med de små hönisarna utspelade sig följande:

De små, som nu inte är så små längre, har förstått att tanten som kommer in till dem flera gånger om dagen är snäll. (De är faktiskt ganska smarta, även om jag många gånger kan förstå varifrån uttrycket "hönshjärna" kommer ifrån...).

Nu har vi kommit så långt i vår relation att de anser sig ha rätten att plocka med sina näbbar i mitt hår, rycka i mina skosnören, noppra bort ludd från min tröja och lite annat.

Men det roligaste var när vi tillsammans gjorde upptäckten att solkatter är roliga! Vanliga kattern..Eeh, nä INTE så roliga.. Men dessa ljuspunkter på väggar och golv var ju hur skojiga som helst. Dubbelvikt av skratt satt jag på stolen och såg hur mina små fjäderklädda krigare rusade runt för att försöka döda "katterna". 

När de bara var en eller ett par veckor gamla gjorde jag "syntest".. På skoj! Målade en svart liten prick på insidan av deras låda, för att se vad som hände. 15 små duniga kycklingar pickade frenetiskt på denna prick! Tills jag målade en likadan på motsatt sida av lådan.. Då uppstod förvirring. ALLA skulle picka på bägge prickarna, lika mycket!

Som sagt, Hönshjärna.

Här är dagens vinnande bild på nyfiken liten tuppkyckling: