Luna är mycket speciell för mig, liksom alla våra djur är såklart. Men det är något lite extra med just Luna. Trots att hon bara är en höna. 

Varje gång jag sätter spaden i jorden. Påtar i någon rabatt. Plockar stenar. Fixar vid dammen.. Varje gång jag gör något ute på gården (Eller inomhus) så är den här damen med där det händer. Hon kommer och pratar lite. Plockar lite insekter. Kelar lite eller bara lägger sig ner för en stund. 

Nog har det hänt att Luna klivit in i hem och stuga oxå. Jag har funnit henne i köket. Liggandes i en filt i soffan, där hon smugit upp när barnen tittat på film. Och hon har även pärlat med mig på hallgolvet. Fast då spanade hon in högen med färggranna pärlor, satte kurs mot den.. Och på hönors vis sprätte ut dem alla över golvet. Tack Luna! Därefter lade hon sig nöjd i kvarvarande hög, stor nog för en liten höna. 

(Bilden högst upp) Igår gick hon enträget upp på mamsens stugtrapp. (Mamma disponerar gäststugan på gården) Hon klev beslutsamt in genom dörren och blev lika fort utburen av en lika beslutsam mamma! Duellen fortsatte så en stund innan någon till slut gav upp.. Denna npgon blev mamma.

Luna klev in i stugan.. Upp i soffan hoppade hon. Ner i fårskinnsfällen kröp hon.. 

Hon lade där ett ägg för att sedan lika snabbt gå ut igen!! 

Vi som var säkra på att hon var pensionär på den fronten.