Spännande rubrik på blogginlägget va?!   

I söndags hade vi en dramatisk dag här hemma på Tallbo. Det blev dags för min älskade lilla Fluff att föda bebis. Förlossningen startade tidigt på förmiddagen med öppningsarbetet. Första riktiga sammandragningarna kom strax efter kl 14. Första krystning skedde vid kl 17:15. Efter två timmar med ihärdigt krystande var ännu ingen bebis framfödd. Hon kämpade på tappert men jag började förstå att det skulle krävas en aktiv människoinsats för att få fram första bebisen.

Vi har ju turen att ha en sådan fantastisk veterinär, Anders, med ständig jour. Han guidade mig via telefonen genom vad jag behövde göra för att hjälpa min lilla kisse. Med hjärtat i halsgropen och antagligen med mer tur än skicklighet lyckades jag få fatt i fosterhinnan, punktera den och hjälpa Fluff föda fram bebisen. Min 13-åriga dotter var en god assistent.   Kl 19:15 blev jag mormor till en 120 gram!! tung kolsvart krabat, som lyckligtvis var vid liv! (Jag var ganska orolig för att bebisen skulle vara död och att det var detta som orsakade det utdragna förlossningsarbetet). 

Mitt i detta panikartade läge satt gubben min fast inne i stan med trasig bakaxel på bilen och kom ingenstans innan han fått hjälp att svetsa ihop stången så bilen gick att rulla hemåt med.

Följ med till del 2 av detta inlägg....