I går tog vi en resa tur och retur till medeltiden och tillbaka igen. Ekenäs slott presenterade sitt 25:e riddarspel. I år var 4 nobla riddare inhyrda från Engelska kungliga riddarordern (nånting åt det hållet). Jösses vilken action och vilken show! Imponerade! 

Stora hästar som dundrade fram över arenan. Publikens ljubel! Tokiga gycklare! Modiga riddare som slogs så lansar och sköldar förvandlades till brasved. Woaw!

Men modigast var nog.. Jag! Mina barn blev snart uttråkade och försvann ut i den medeltida marknaden. Kvar satt Jag i publiken.. Och jag är rädd för hästar! Stora, enorma djur med ett kroppsspråk jag inte kan tyda. 

I slutet av förra året gjorde jag den skrämmande upptäckten att det stod en häst på min tomt! Lös! Vad göra!? 

När mina egna nyfikna djur, såväl katter som höns,  började flockas runt hästen blev jag tvungen att ingripa. Det var trots allt "bara" en Shettlandsponny.. En 250 kg ponny... Ofarlig tänkte jag. 

Smög fram mot den. Hade ögonkontakt. Mutade med färskt gräs. Den verkade vänligt sinnad! 

Tills jag lade ett rep över huvudet på den och smackade manade för att få den till att gå. Då förvandlades den till en eldsprutande drake med röda ögon och rök puffande ur näsborrarna. Den lilla feta jäkeln reste sig på bakbenen, satte hovarna mot min axel,  öppnade käkarna, siktade, och högg! 

Ett rejält bett med käkarna runt mitt bröst! (Hemmakring har jag lösa lediga kläder, vilket sällan inbegripet BH... Så vet ni *HiHi *). 

Hästen slet, jag slet.. Åt varsitt håll. Som att få bröstet draget genom en gammal stenmangel! Tutten gick sönder! 

Ambulansfärd till sjukan.. Hästen tog min bröstvårta! Dum häst! 

Nä hästar och Tallbotroll är ingen bra kombo! 

Men riddarspelen var bra! Häll bara armarna lite extra skyddande runt brösten.