Den lilla familjen fångad på bild. Allt ser bra ut. De små snuttar för fullt och mamma Fluff vaktar de små hela tiden. Hon pratar och hälsar glatt när man kommer in i rummet.  Tar emot lite kel och går sedan tillbaks till de små. Det hela är bara för rart. 

Nu återstår att se vad det är för kön på de små. Men, jag vill inte stöka och störa för mycket. 

Nu väntar vi på nästa omgång med djurbebisar... Kycklingar som ska kläckas på torsdag. 

Ja, efter ett segt dygn och nära två nätter utan sömn föddes äntligen de små. Kl 04:40 välkomnade jag den första. Mellan kl 5-6 föddes nummer två. 

Magen på Fluff känns tom, det lilla jag hann känna när hon klev fram för lite frukost. Så det betyder att vi nu utökat familjen med 81 respektive 107 gram kattbebis. 7 underbara katter har vi nu... För er som tappat räkningen. Hi hi 

Nu lämnar jag den lilla familjen tillsammans med husse som känner sig lite krasslig och därför stannar hemma från jobbet. 

Jag själv ska göra något så spännande som att flytta hela min arbetsplats till helt nya och fräscha lokaler. Å jag har inte ens sett den! 

  Nu har vi tjejer stängt in oss i sovrummet. Lagt oss bekvämt på sängen. Bägge med ont i magen. 

Men bara en har en värdefull anledning till det.. Fluffs förlossning är nu äntligen igång. 

Slemproppen, som förseglar livmodertappen, släppte igårkväll. Natten har varit orolig för oss alla. Kanske mest för mig då denna lilla tjej är så oerhört speciell för mig. Liten ynklig vildkattsbebis som räddats från en osäker tillvaro, kom hon till just min familj. Här tillbringade hon sin första tid innanför min tröja i trygghet från kyla och den livliga världen utanför. 

När hon förra året kom hem med brutet ben trodde jag hennes liv var slut. Men ännu en gång bevisade hon vilken fantastisk styrka hon besitter. Helt återställd! 

Nu har vi några långa timmar framför oss, Fluff och jag. Snart är vi ännu fler i familjen. 

  Chewie har idag varit hos veterinären med sitt svullna och onda ben. En stor varböld orsakad av djurbett, troligtvis grannens katt. Han har sovit och blivit tömd på hiskeliga mängder elakheter. Anledningen till att jag kan säga det, är att jag var med vid ingreppet. 

Men sådan oerhörd lättnad att se att infektionen inte gett sig på leden, trots att bettet verkligen hamnat på farlig plats på liten kattskånk. Kunde inte låta bli att fota de söta tassarna när han låg i sin bur på uppvak. Chewie är en stor kille på över 5 kg. Vilken bur som helst blir ganska liten för så mycket kattkropp, särskilt när den är slapp och lealös. Hi hi 

  Nu gäller antibiotika i tio dagar. En tablett morgon och en på kvällen. Chewie ogillar tabletter.. Blev med lite fundering och uppfinningsrikedom en finkrossad tablett blandad i kaviar, utsmetad på den friska framtassen. 

Där tyckte inte Chewie att den klutten skulle ligga och slickade i sig den... Och så blev 1 tablett intagen.. Bara 19 kvar! 

En sak han ogillar ännu mer är tratten runt huvudet! Och inte får han gå ut på minst en vecka heller. .. Eller mer. 

Fluff då? Och hennes bebisar? Nope! Ingen förlossning idag heller. Hon tyckte kanske det räckte med drama på Tallbo för idag. Kanske hon har rätt i!?

Men i morgon! Då ser vi gärna att familjen utökas! 

Nu går vi lite på nålar här.. Fluff är beräknad att föda precis när som helst nu. Det rycker och rör sig över rygg och mage på henne. Bebisarna sprattlar lite mindre där inne och magen har sjunkit neråt. I morse vaknade jag av att hon låg bredvid min kind uppe på min kudde. Där ligger hon aldrig! Det gurglar lite i magen och hon vill vara där jag är. Så snart!!! 

Jag gissar på 3 bebisar. Vi får snart se om jag har rätt. Lite klurigt att känna. Första kullen innehöll 3 små bebisar. Det andra innehöll en bamsing, Chorizo. 

Dagen då Chorizo blev till fick vår äldsta kisse Gnulan somna in... När ett liv släcks, tänds ett annat. 

  Chewie här på bilden har visat ömhet i höger framben ett par veckor. Men när jag känt och klämt har han inte visat vart smärtan sitter. Igår hade benet svullnat upp.. Han har ont. 

Veterinär gav honom en tid idag med misstanke om någon böld till följd av långsam bakterietillväxt. 

Nu är jag rädd! Gäller symboliken ovan - vad som hände när Gnulan dog - även denna gång? 

Håll en tumme eller tass för våra pälsklingar idag.