Direktlänk till inlägg 21 maj 2017
Alltså, den här killen!! Jag är så stolt över honom! Så glad över att just jag är hans mamma!
Igår skar han sig med sin nya fina Morakniv. Snittet tog tvärs över pekfingerknogen och så illa att böjsenan gick av.
Idag kl 14:00 somnade han på operationsbordet. Han som vanligtvis alltid undviker att befinna sig i för honom okända miljöer, undviker att vara bland främmande människor.. Han hade nu på två dagar genomgått ett par timmar på akuten, fått massa nålstick, stelkrampsspruta, dropp med antibiotika, blivit sydd, gipsad. Nästa dag stucken igen.. Och igen. Här låg han i sjukhusets ljusblå nattskjorta, iklädd lårlånga vita strumpor, grön pappersmössa på huvudet i ett stort ljust rum med människor, maskiner och slangar överallt.
Hans mörka ögon släppte inte min blick förrän ögonlocken föll ihop.
Han såg så orolig och så liten ut, min stora lilla kille! Med tungt mammahjärta lämnade jag honom där inne i operationssalen.
3 timmars olidlig väntan följde för oss vuxna innan vi äntligen fick gå till honom på uppvaket. Yrvaken, förvirrad, storögd, groggy låg han i ett hörn av rummet med huvudet lyft. En sköterska försökte få honom att sova lite till..
-Jag är rastlös, sluddrade han fram.. Varit "vaken" 5 minuter!
-Mår du illa eller nåt, frågade jag?
-Näe. Jag är sugen på dammsugare (punchrulle).
Nu är vi hemma några timmar på permission för lite sömn i egna sängar innan vi ska vara tillbaka på sjukhuset kl 7:30 i morgon bitti.
Och Ja! Han har fått sin dammsugare!
Nu har jag varit bloggare en tid. Jag började skriva mest för min egen del. Ett kul sätt att minnas saker man gjort. Eller varför inte skriva om drömmar och visioner? För det mesta har min tråd handlat om livet på landet och arbetet med att bygga ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|